Här tänkte jag öppet och ärligt berätta om hur mitt liv ser ut nu, för dagen, som utbränd. Dumt skulle en del säga men jag känner att jag vill göra det då det finns så många andra än mig själv där ute. Egentligen kallas det "Utmattningsdepression", varför vet jag inte riktigt men det finns väl någon logisk förklaring till det.
Till att börja med vill jag att ni ska veta att jag genom åren träffat kollegor, vänner och diverse folk som pratat om att de är utbrända. Jag har nickat och sagt de rätta orden "Men så trist, du behöver koppla av, inte jobba så mycket." typ...
Vad jag har TÄNKT är en helt annan sak. "Ryck upp dig för faaaan! Sluta gnälla! Bara att köra ner skallen och köra!"
Det skäms jag för i dag! Något otroligt! Jag har inte fattat! Jag har varit dum!
Men så en jävligt grå och trist dag så hände det mig....
Mer kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar