Detta gruvar jag mig för...

Så här kommer det om min utmattningsdepression, eller utbrändhet eller vad det nu kallas för.
Lathet hade jag kallat det för för några få månader sedan... Det har jag ju fått fan för nu så att säga!
Somliga straffar gud på en gång, med mig väntade hon lite :-)

Det började som ett krampanfall på jobbet. Right out of the blue så att säga.
Har under en lång tid känt mig trött, men trodde det berodde på vintermörkret, stressen kring att flytta osv så jag körde på.
Krampanfallet var precis som ett epileptiskt anfall men tjuriga jag gjorde inget åt det. Jag hade ännu en incident att hantera. Jag jobbar som incident manager åt ett företag och det innebär att kundernas fel, som betraktas som major, hanteras av mig. Det betyder dock inte att jag personligen är den som löser problemen, det finns fantastiskt duktiga tekniker som löser dem, när jag ber dem, beordrar eller säger åt dem att göra det. Varje gång jag gör det stör jag dem i deras ordinarie jobb så jag är inte världens mest populära kollega :-)

Krampanfallet kom en måndag, jag sa inget, till någon. Åkte hem från jobbet, grät på vägen till jobbet på tisdagen, grät hem på tisdagen, åkte till jobbet på onsdag - grät....
På onsdag eftermiddag på hemvägen, jag var ensam, kom jag till en korsning och sen visste jag inte var jag skulle. Jag såg en affär där vi brukar stanna och handla på hemvägen men visste inte var jag skulle, visste inte var jag var. Efter vad som kändes som timmar av gråtande (var nog några minuter) stannade en man och frågade hur jag mådde, jag stod ju mitt i korsningen...

Han ledde mig hem genom att göra framför mig. Jag lyckades tala om var jag skulle och han visste precis var det var.
Så jag kom hem, gjorde som vanligt, bytte om och åkte till stallet.
Sen kom torsdag och jag åkte till jobbet och mådde skit. På allvar skit!
Jag kunde inte koncentrera mig, kunde inte hålla hundra saker i luften samtidigt. Hade inte sovit på hela veckan...
När fredagen kom hade jag förstått att nåt var allvarligt fel på mig och gick till läkare.

Jag avslutar nu och fortsätter vid annat tillfälle, det är jobbigt det här...