Tiden mellan brodd och broms...

Hörde det uttrycket i dag och det stämmer så otroligt bra in på vad många av oss hästmänniskor tänker. För er oinvigda är det tiden mellan då man tar av broddarna ur hästarnas skor och innan all broms och annat äckligt småknytt dyker upp.

Det är en underbar tid! Det blir grönt i hagarna, hästarna tappar sin vinterpäls, luften är klar och frisk, luften tillräckligt varm så man inte behöver frysa i sadeln, fåglarna kvittrar och naturen är som vackrast. I skogen är det tyst och fint, man känner sig som en del av den när man sakta skrittar fram.
Ibland när vi rider babblar vi som tokar men en sån här dag sitter man rätt så tyst och bara njuter av att få vara en del av landskapet man passerar.
DET är Tiden mellan brodd och broms.

Sen kommer hösten, och tiden mellan broms och rodd. De klara höstdagarna när det doftar så gott i skog och mark, färgerna i träden sprakar.

Hade en särdeles fin ridtur med Monika i morse, det är dessutom hennes födelsedag, det är ju därför det flaggas förstår ni väl. Sen att kungen fick för sig att påstå att det är för honom vi flaggar är bara dumheter.

Att rida är något fantastiskt, jag tycker synd om de som inte fått prova, eller de som inte insett och förstått hur underbart det är. Inte bara det att man är ute i skog och mark, eller rider lektioner. Det är samspelet med hästen, att man på nåt sätt blir ett. Man kan färdas sakta och man kan färdas fort, och allt gör man i samklang och i överenskommelse med hästen. Det är en underbar känsla, inte mycket slår det!

Monika höll på att tappa hakan i morse när hon tittade ut i hagen där småttisarna går.
Där står lillhingsten och snuttar på Silver?! Silver och han är inte ens släkt!
Silver är en fantastisk extramamma till de två fölingarna. Tyvärr är det ju tomt i den mjölkbaren men så otroligt fascinerande att hon låter honom snutta!

Synd att hon inte sätter mjölk också, då hade hon kunnat få adoptera lilla Kajsa från Heaven så hade vi inte behövt oroa oss för hennes välmående :-)