Det kändes som en evighet, det var ju flera månader. Men så var det dags, dagen kom.
Hästarna kom hem!
Jag log hela vägen hem.
Jocke tvingade jag att stanna hemma för att han skulle fota oss när vi kom körandes. Han gjorde ett bra jobb :-)
Det är massor med bilder men det får ni stå ut med.
Själva mötet mellan de två i hagen gick jättebra, de har ju trots allt känt varandra några år. De nosade på varandra och sen var det mer intressant med gräset. Inte ens grannens hästar var intressanta nog.
Flickdrömmen som gick i uppfyllelse....
Tjipptjopp
Så härligt det ser ut!!! Lyckans du. Kram
SvaraRaderaJa det är en alldeles speciell känsla att ha dem hemma. Så rofyllt att kunna sitta på trappen och altanen och titta på dem. Känner mig väldigt lyckligt lottad! Kramis!!
SvaraRadera