För en fullt normal, normalt fungerande person, som jag var för inte alltför länge sedan, går det inte att förklara hur det känns när man är utbränd.
Jag försöker att förklara, men det räcker liksom inte. Att förklara för en normal människa att det kan gå två och tre dagar då man knappt orkar ut på trappen ens, då man hellre skulle ligga kvar i sängen.
Är nu inne på dag tre av dessa dåliga dagar. Tänker hela tiden på det jag hade kunnat göra i stället för att sitta här och göra inget. När det känns som ett maraton att orka plocka ur diskmaskinen. När man ser soppåsen på trappen men bara inte orkar gå 100 m till soptunnan.
Låter löjligt och dumt, det vet jag, herre jösses som jag klankat ner på dessa utbrända människor som inte kunnat ta sig i örat! Som jag faktiskt ansett bara latar sig, inte orkar, inte duger till, inte är tillräckligt produktiva och nyttiga. Jag har till och med kläckt ur mig såna saker som att "de bara utnyttjar sjukförsäkringen". Bläääää för mig! Usch så dålig människa jag är!Så ignorant och säker på att jag är bäst och har svaret på allt!
Precis sån är jag nu. Vet inte vad som hände, det sa bara stopp en dag.
Fast så var det ju inte, inte när jag verkligen tänker efter och är ärlig mot mig själv. Signalerna fanns där, hade gjort det länge. Huvudvärk, dålig mage, konstant knaprande av ipren och immodium. Dåligt humör, en enorm trötthet, svårt att koncentrera mig, svårt att komma på var jag lämnade hammaren/kofoten/plånboken etc etc etc.
Den där känslan att att aldrig räcka till, varken på jobbet eller privat. Att ständigt flänga hit och dit men aldrig få nåt gjort i alla fall.
Så vad ska jag göra nu?
Jag ska göra en 180graders sväng! Jag ska totalt förändra mitt liv, förändra mitt tänkande på vad som är bra och dåligt, vad som gör en människa produktiv och nyttig för andra.
När jag orkar... :-)
Jag ska nu samla kraft, ta tag i allt det och göra en FÖRÄNDRING!
Att göra förändringar är svårt och tar tid... och kan bli lite fel på vägen... så mer tid... och kanske en ny väg eller den men ville gå men långt senare... ta tiden och gå långsamt och hinn med att hitta dig själv ... sjukt svårt men ibland finns inget annat och på vägen dit.... kan kanske vara lite mysig och sjukt spännande...///Monica
SvaraRaderaSnälla du, ge dig tid innan du hoppar in i något nytt!!! Så du kan satsa på allvar sen. Gå in i dig själv och för engång va ärlig åt dig själv hur du egentligen känner. Det är som att skriva åt mig själv, vet ju minsann hur svårt det är!!! Men jag har varit där lite längre än du och ser det kanske ur en annan vinkel. Äntligen. Skulle ju bara ta 2 veckor av vila för mig till en början!
SvaraRaderaDu är inte en sämre människa för att du inte orkar en, två, tre dagar ja längre om det krävs. Ta vara på de dagar du orkar och det känns lättare. Gör så du mår bra då! Så du har nåt att tänka tillbaka på de dåliga dagarna. Och kom ihåg att imorgon kan vara en bättre dag. Känner att vi skulle behöva prata med varandra lite! Men har sååå fullt med tider nu som ger mig så mycket ångest så kan inte boka in nåt annat. Måste räcka till för alla klassfester och fotbollscuper och barnens kompisar och fram för allt för mina barn. Samlar kraft hos mina djur, ger så mycket att bara sätta sig ner och titta på hönsen!!!
Stor kram till dig!!!