onsdag 11 april 2018

I andan av anti Facebook...

Hej på er!

Jag har varit borta häriftån väldig länge, I know! Mycket har hänt, stora förändringar har gjorts.
Återkommer till det eftersom jag nu återupptar bloggen som mitt sätt att berätta om mitt liv och hur livet på Norrgården utvecklar sig.

Som rubriken kanske hintar så är jag lite less på FB. Inte så mycket att jag stänger ner den helt men jag tittar inte på FB mer än några minuter per dag. Jag är less på att känna att jag måste ha koll, less på att känna mig kontrollerad av FB. Dock är ju då problemet att jag missar era födelsedagar... Jo jag är urusel på att komma ihåg födelsedagar, beklämmande dålig och just FB har nu i många år varit den som räddat mig på just den fronten.

Så till alla jag missat, Grattis på födelsedagen i efterskott och till alla er jag kommer att missa, Grattis på födelsedagen!!

Vill bjuda på en bild som togs här på Norrgården för några veckor sedan, ja våren tog sin tid att komma....


Skulle tro att det är fler än mig som totalt ruttnat på den jävla vintern vi hade och nu längtar efter värme och lite grönt i markerna.

Våren är en sån tacksam årstid. Vi har byltat på oss kläder, frusit arsel och näsa av oss. Haft blå fingertoppar och stela fingra efter att fixat i stallet. Satt oss i kalla bilar efter att vi skrapat den jävla isen från rutorna. Där har jag förresten ett tips som denna vinter räddat mig från enormt klagande och tandagnisslan. https://www.mekonomen.se/bil/tillbehor/vintertillbehor/frostskydd-och-lasspray/isborttagning-pa13024sv

Spraya på och isen bara försvinner! Helt magiskt!!
Har sett att det finns alternativ på hur man själv kan fixa liknande av sånt man har hemma så det blir till nästa vinter.
Personligen tycker jag att det är lite konstigt att detta inte funnits i minst 40 år, precis som med eluppvärmda rattar. Jag menar, vi bor i Sverige! Ett land i Norden! Att det blir kallt och jävligt vintertid har jag vetat sedan jag var barn.

Så hur ser livet här på Norrgården ut nu då? Människorna är Jocke och jag, hundarna är Mini och Pepsi (mer om Pepsi kommer senare).



Lilleputt gick bort september 2016. Han ligger begravd här på gården och jag pratar med honom varje dag. Saknar honom något fruktansvärt, han var så speciell och än så länge den mest fantastiska hund jag haft äran att träffa.
Till slut var det hans syn och hörsen som blivit så dålig som fick mig att ta beslutet. Han hade till slut inte ett fullgott liv och såg det då som min skyldighet gentemot honom att låta honom gå vidare.

Foto på Pepsi som en teaser



Hästarna, Ebba den underbara och lugna så klart, Este, den danska spanjorskan och så Urbano, den tokiga portugisen. Han går i hagen och skruttar, rida honom vågar jag inte längre, det är för farligt helt enkelt.

Ebba har haft ont i ryggen under en lång tid och har behandlats och rehabiliterats för det så nu är det dags för att sitta upp och sakta och lugnt få henne i form.
Este, ja hon lever livets glada dagar som unghäst med att skrutta runt i hagen och reta de äldre hästarna. Henne har jag börjat tömköra. Många frågar mig varför jag inte börjat rida in henne, hon är ju tre år.
Enkelt! Jag köpte henne för att hon skulle bli min pensionshäst, hon och jag ska bli gamla tillsammans. Av den anledningen kommer jag inte att börja rida in henne förrän hon växt klart, blivit stadig i skelettet helt enkelt. Hon kommer att köras in nu uner våren och sommaren och det räcker. Det innebär också att hon kommer att vara van vid både det ena och det andra den dag jag bestämmer mig för att sitta upp på henne. Det kommer alltså inte vara en sån stor grej för henne när det händer.
Slöseri med tid tycket många men jag ser det som en investering inför framtiden!

Avslutar detta första inlägg med några bilder. Fasanerna utförde sin parningsdans för en vecka sedan utanför huset, alla bilderna är tagna innifrån köket :-)

Rådjuren fotade jag i dag när de åt gamla äpplen i en av sommarhagarna.

Välkomna tillbaka och ha en alldeles underbar dag!




















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar