Boot camp Norrgården...

Då snickarn i går meddelade att han nu ska börja med stallet fick jag lite panik...och ringde Monica..(Som vanligt när det krisar och krävs muskler)
Höskullen måste rensas på hö och halm, i alla fall på den del där innetaket kommer att lyftas upp, dvs där stallet ska vara.

Sagt och gjort!
Vi flyttade drygt 100 balar halm och hö till den sida  där det inte ska lyftas något tak.¨Sen gav vi oss på all jävla löst som låg där. Tack och lov fick jag låna en hökärra av snickarn som vi fort hade lastat full. Och sen har jag en fantastisk granne, Göran, som kommer med sin traktor och hämtar det. Det kommer att bli några vändor innan vi lyckats tömma logen... Men med gott sällskap och mycket skratt går det bra!

Tack Monica för att du alltid ställer upp och gör grovjobbet här på gården!! Du är GULD värd!!! Pp

Inte alls som "Leila Bakar"...

Fick ett ryck och bakade kakor. Fick syn på ett recept i nån tidning på internet ala "Typ lätt även för  bakningsanalfabeten" Så provade.
Utlovade sega och kolasmakande kakor.
Så jag tänkte, va fan kan gå fel? Få ingredienser, ingen jäsning, bara blanda ihop och sen tjong in i ugnen!

Så här blev det:
Tog dock inga bilder på hur det såg ut i köket när jag var klar. Hur fasen ser Leilas kök alltid så rent ut? För mig är det mjöl överallt, jag har smetat in mig själv i smör och socker och får tillbringa längre tid med städning och diskning är med själva bakningen! Inga häftiga och fina bunkar, socker i en öppen skål med dlmåttet redan där.....
Dessutom var jag osminkad, hade ingen sminkös tillgänglig, så jävligt glamoröst var det fan inte.Fanns inte heller strålkastare som visade de bästa av mitt anlete!


Och resultatet...

 Före ugnen (degen var väldigt god men så var jag sötsugen också...)

Smakar kola men är inte sega, gjorde väl nåt fel. Plattade ut dem för mycket, för lite, hade ugnen för varm, hade in dem för länge/för lite länge etc etc. (de var inne exakt 15 minuter, vi har en jävligt effektiv ugn uppenbarligen)
I vilket  fall som helst, de blev inte sega, så som de skulle bli, så som jag ville ha dem.
Funkar däremot jättebra till att doppa då de riskerar att bli otroligt dyra tandläkarräkningar om man äter dem som de är. Akta tänderna säger jag bara, som att bita i betong!
Här hittar du receptet om du vågar prova (och har en väldigt bra tandförsäkning eller är bättre än mig på att baka:-)
http://mittkok.expressen.se/recept/kolasnittar/

Det går liksom inte att förklara...

För en fullt normal, normalt fungerande person, som jag var för inte alltför länge sedan, går det inte att förklara hur det känns när man är utbränd.

Jag försöker att förklara, men det räcker liksom inte. Att förklara för en normal människa att det kan gå två och tre dagar då man knappt orkar ut på trappen ens, då man hellre skulle ligga kvar i sängen.
Är nu inne på dag tre av dessa dåliga dagar. Tänker hela tiden på det jag hade kunnat göra i stället för att sitta här och göra inget. När det känns som ett maraton att orka plocka ur diskmaskinen. När man ser soppåsen på trappen men bara inte orkar gå 100 m till soptunnan.

Låter löjligt och dumt, det vet jag, herre jösses som jag klankat ner på dessa utbrända människor som inte kunnat ta sig i örat! Som jag faktiskt ansett bara latar sig, inte orkar, inte duger till, inte är tillräckligt produktiva och nyttiga. Jag har till och med kläckt ur mig såna saker som att "de bara utnyttjar sjukförsäkringen". Bläääää för mig! Usch så dålig människa jag är!Så ignorant och säker på att jag är bäst och har svaret på allt!

Precis sån är jag nu. Vet inte vad som hände, det sa bara stopp en dag.
Fast så var det ju inte, inte när jag verkligen tänker efter och är ärlig mot mig själv. Signalerna fanns där, hade gjort det länge. Huvudvärk, dålig mage, konstant knaprande av ipren och immodium. Dåligt humör, en enorm trötthet, svårt att koncentrera mig, svårt att komma på var jag lämnade hammaren/kofoten/plånboken etc etc etc.

Den där känslan att att aldrig räcka till, varken på jobbet eller privat. Att ständigt flänga hit och dit men aldrig få nåt gjort i alla fall.

Så vad ska jag göra nu?
Jag ska göra en 180graders sväng! Jag ska totalt förändra mitt liv, förändra mitt tänkande på vad som är bra och dåligt, vad som gör en människa produktiv och nyttig för andra.
När jag orkar... :-)
Jag ska nu samla kraft, ta tag i allt det och göra en FÖRÄNDRING!

Lite allt möjligt i bildväg...

Så här fint bor vi :-)

 Det går också bra att ligga ner och äta :-)

 Här står de under sitt favvoträd. De står ofta där under och vilar från ätandet. Emellanåt tar de några äppelblad och knaprar på :-)

 Monica i hagen och kliar tacksamma hästar

 Allén i full grönska

 Lind underifrån :-)

Ibland blir det inte som man tänkt sig...

I morse var det tänkt att vi skulle rida. Så blev det inte! Ebba har tappat en framsko. Jag som sist skröt så för hovslagaren Sune och sa att Ebba minsann aldrig tappar skor... Där fick jag så jag teg.

Men MOnica hjälpte mig med sista raden av nät till hönsgården, så nu är den i stort sett klar, ska bara sättas silagnät som tak och sen pimpas.

Jepp, det ska bli höns på Norrgården! Ska få bli fodervärd till några av goa Ingelas höns under sommaren. Ska bli jättespännande och roligt att stifta bekantskap med ett för mig helt okänt djur.

Sen bestämde jag att i och med att jag hållit på en hel del i veckan skulle slappa resten av dagen. Det har jag gjort också! Och för första gången på länge har jag inte dåligt samvete över det, DET är i sig ett stort steg för mig.

Har några div bilder i kameran som jag ska ladda upp i dag eller i morgon :-)

Tjipptjopp

Första äppelträdet blommar!

I dag tog jag kameran och gick ut i hagen och fotade. Såg att det första äppelträdet nu blommar helt.
Blev några bilder på det och sen kom hästarna och ville ha kill, och var nyfikna.
Ibland undrar jag om de inte är rädda att jag ska sno deras mat, börja beta gräset i deras hage :-)
Ebba är en riktig gosis, kunde hon skulle hon krypa upp i famnen som en hund och bara njuta, ibland tror jag hon försöker men inser att jag är för liten. Urbano, strandraggaren, gillar gos men gillar mer att bli fotad. Något som Ebba inte tycker är nåt speciellt. Urbano ställer alltid upp sig, riktar öronen framåt och plutar med munnen. Ni vet de där ökända strandraggarna, vita jeans, bar överkropp och väl inoljat hår, på jakt efter nordiska kvinnor. De tycker att de är världens vackraste, satta på jorden av gud för att glädja oss kvinnor... DET är Urbano! Fast han är portugis. Och helst skulle han vilja ha betalt för bilden man tar!
Ebba kommer från den mörka skogarna i New Forest, fick dock storhetsvansinne som ung och tyckte att det var dags att bli stor häst, vilket hon blev. Hon är alldeles för stor men den mest underbara gumma med alla fyra fötter fast förankrade i jorden. Fast ibland påminner hon mig om att hon är ponny, egentligen, det är då man inser att man faktiskt har en ponny i ett väldigt stort paket :-) Dessutom är hon sto och det gör det hela så mycket mer intressant och roligt och ibland alldeles förjävligt. Urbano är snippad så han är bara lagom hela tiden, lite tråkigt tycker jag då som är förtjust i ston men han är helt ok strandraggaren. Och Ebba älskar  honom! I alla fall en gång i månaden men han fattar ju inte vad hon vill, han har bara fragment av minne kvar men de är väldigt flyktiga. Och lämnar Ebba med en stor portion av frustration och otillfredsställdhet!